20001 steg

Igår kunde jag mäta min arbetsinsats i steg. Det var dagen då de nya studenterna, tillsammans med de gamla, valde att invadera vårt campus igen. Alla fik hade köer. Korridorerna korkades igen av alla som stod och hängde i väntan på nästa pass med kunskap.

Jag gjorde min insats på expen och kan konstatera att S205h inte är lätt att hitta till om man är ny och utbytesstudent.

en vinterpromenad

Christianne och Pappa ute i Skeppsvik på promenad.


Vi gjorde blåbärssoppa på stormkök.


Här njuter jag ur min fina prickiga mugg.


Christianne i solsnedgång ute vid havet.

Jag har fler bilder på min bilddagbok.

mitt nya krypin

Har ett eget kontor med en dörr som stänger ut all ljud och stress. Sätter den dock på glänt ibland för att fånga upp en röst, locka in en visit på min soffa. Vi sitter nu strax bortom smeten så alla ska hitta till oss utan problem. Nästa vecka kommer alla tillbaka och några börjar. Ni är välkomna att knacka på och stiga in. Jag ska försöka lyssna på er även i år.

suck

Jobbet känns bättre. Vilan har väl på något sätt hjälpt. Ska försöka att hålla stressen borta. En stress som ligger som en kronisk sjukdom i kroppen och sakta smyger fram när jag minst vill det och fram för allt när jag minst behöver det. Den bottnar i en oro av att aldrig duga, att alltid vilja göra mer och fram för allt bättre saker. Är min egen största kritiker all time i alla lägen.

Skulle jag skriva en recension av mitt liv så skulle jag inte vara nådig. Kanske inte en totalsågning som jag skulle givit "Boten Anna", men nära. Visst finns det självklart saker som jag är mycket nöjd med. Mitt kärleksliv har faktiskt lyckas krypa upp på listorna och ligger väl stadigt på en topp tio, men så har det verkligen inte varit förrut. Den största otillräckligheten har nog ofta legat i mina prestationer. Allt inom jobb och utbildning har nog fallit under den hårdaste bedömningen.

Idag har jag en gymnasielärarexamen från Umeå universitet med bra betyg i de flesta kurserna (över 70% VG), men vågar inte söka ett lärarjobb. Tror inte att jag räcker till, att jag kan. Har intalat mig själv att jag kanske inte heller vill längre, finns ju mycket annat som är roligt men frågan blir även där om jag vågar. Gillar verkligen att undervisa. Gillar att se hur kunskap förvandlas till nya tankar och insikter, får människor att tänka efter.

Hur ska jag våga?
Varför kan alla andra i min klass?

Jag vet att jag kan........längst innerst inne.

kunde inte motstå

Jag har svårt att motstå en skön beat. Får svårt att sitta still är jag lyssnar på Timberlands "The way I are", se nedan. När beaten kommer in i början så början tårna vicka i takt.

2007

januari
slutar på UmPe 4-ever
nästan 30% på midgårdskolan men LAS kom i vägen
blir 100% sektionskonsult på Umeå studentkår

februari
får ut min gymnasielärarexamen trots restpoäng, bra med tillgodoräkning
du kommer tillbaka till Sverige
går med i Samhällsvetarpartiet platsar högt på listan
valkanpanjsplaneringen börjar

mars
vissa månader minns jag inte
men jag vet att du gjorde mig olycklig

april
valkampanj
träffar kärleken men inser det inte än

maj
nobbar bullarna
sabbar nästan kärleken men tar ett viktigt beslut
är numera ihop
tackar nej till intervjun i Lycksele
ställer upp som presidial
vi blir kollegor (igen)

juni
avslutar ett förtroendeuppdrag och börjar på ett nytt
åker till Nederländerna
saknar dig så jag dör (nästan)

juli
kommer hem
är fotograf på bröllop i Kalix
har semester hemma
tårna värker

augusti
arbetet drar igång för fullt
vi åker till Norrbyskär
första doppet sker i Nydalasjön
du vill inte bo med mig
vi skriver på huskontrakt på Tomtebo, trycket lättar från bröstet

september
jobbet sliter
kärleken växer
försöker få tiden att gå fortare

oktober
flyttkartonger i hela lägenheten
skönt att få andas ut
fyller nästan tant
flyttar till Tomtebo

november
lycklig
Göteborgsresa för Umeå universitet, jag finns på varenda spårvagn
packar upp och homestylar

december
en kall dusch möter mig ännu en gång, om du ändå kunde se bortanför dig själv
lilla julafton slutar med förlovning, lycklig
syrran kommer för att fira jul
julafton utan snö men med öppen spis och pigg mormor
syrran fyller 20 på årets sista dag, vi äter tapas och dricker drinkar

ett fall för Frost

Igår visade svt en av sina härliga brittiska deckarserier "ett fall för Frost" som jag och R satt och tittade på. Det var ett spännande avsnitt men efter halva avsnittet började en mer spännande sak pågå utanför vår lägenhet, eller rättare sagt i lägenheten mittemot. Det började med att en polisbil åkte förbi vårt hus på cykelbanan och det brukar de inte göra. Samma polisbil stannar efter en stund utanför vårt hus och tre poliser går in i lägenheten mittemot. Efter en stund dyker en civilklädd person upp och gå in i samma lägenhet och en stund senare en till. Ni förstår att vår nyfikenhet inte endast riktas mot upplösningen i tv:ns deckardrama utan också mot våra grannar. Det händer inte så mycket mer sen än att en av poliserna pratar i telefon en lång stund utanför lägenhetens medan han läser från ett papper. Efter kanske en timme eller mer så lämnar poliserna lägenheten och kör bort med polisbilen. De två civilklädda personerna ser vi aldrig lämna lägenheten då vi tröttnar på vår "spaning" och går och lägger oss. Ett fall för Frost blev denna kväll även ett fall för Ericsson/Östberg. Ibland är ju verkligheten intressantare än fiktion. 

20071219

Tårar av glädje rann ner för min kind.

Lyckan spreds sig som en löpeld genom min kropp,

värmde mitt hjärta som tog ett skutt (eller flera)

och lämnade ett töcken i min hjärna.

Tiden stod still.

Du tog min hand och ställde mig mitt i vårt vardagsrum.

Där stod jag.

Du gick ner på knän och bad om min hand.

För evigt.

Självklart svarade jag "ja", min vän.

Jag skall dig evigt älska.

Du är min bästa vän. Älskar dig!

dyr lyx

Efter 14 dagar vill jag ha en månad till. För mycket att begära? Nä...tycker inte jag. Vill ha tid att tänka efter, känna efter, komma i kapp... hinna andas. Såg ett en brittisk dokumentär på Svt igår om några britter som åker till Andalusien för att studera islam. Det var en intressant dokumentär men det som fick mig mest att tänka var deras chans att faktiskt göra det som jag efterfrågade; att vara med sig själv och hinna reflektera. Under större delen av min utbildning har jag förväntas reflektera över all sorts litteratur men att verkligen få reflektera över livet har jag sällan haft tid för. Är det den nya lyxen? Tid till sig själv det är dyrt. 

Jag ska detta år försöka hinna med att skämma bort mig själv med mer tid. Om det är ett nyårslöfte? Det vet jag inte. Brukar vara dålig på att hålla sådana.

nu är vi också med på Vittervägen

Vi har lyckas ansluta oss till det där "nätet" så nu finns vi också.