Tårar av glädje rann ner för min kind.
Lyckan spreds sig som en löpeld genom min kropp,
värmde mitt hjärta som tog ett skutt (eller flera)
och lämnade ett töcken i min hjärna.
Tiden stod still.
Du tog min hand och ställde mig mitt i vårt vardagsrum.
Där stod jag.
Du gick ner på knän och bad om min hand.
För evigt.
Självklart svarade jag "ja", min vän.
Jag skall dig evigt älska.
Du är min bästa vän. Älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar