våga chansa

Ibland gäller det att våga.
Våga vilja.
Våga vara.
Våga chansa.
Tappa balansen.
Bort med säkerheten.
Kasta sig i smeten.
Hamna i din famn.
Stanna i din famn.


Lycklig över att ha funnit dig.

inte kaffe utan gnocchi

Nostalgi, vårens ledord. Inte blicka framåt utan minnas bakåt. Plocka russinen ur kakan, bara minnas det fina.

Brorsas och jag ute i Europa.

Stockholm susade vi förbi.

I Göteborg missade vi nästan anslutningen, men bara nästan.

Köpenhamn blev början till centraleuropa.

Stationen i Bern skulle vi återse på väg hem.

Växla pengar till frukost. Prata engelska på tyska.

Zurich var dyrt men otroligt vacker. Magen gjorde ont men sinnet var lycklig.

Vi satt en hel natt men kom till fram, till slut.

Ljublijana var en överraskning, kärlek vid första ögonkastet.

Gnocchin glömmer jag aldrig, inte heller staden och glassen.

Nästa var Italien. Inte Venedig men vi var nära.

Kändes oss lurad i Florens men efter en natts sömn fattade vi grejen.

Turen vände på uteserveringen, tack så mycket ännu en gång.

Rom över dagen. Påven var inte hemma men dörren var öppen.

Tack för gästfriheten. Katedralen frälste mig nästan.

Varmt tåg. Sittplatsen obefintlig men destinationen nåddes.

På lokaltåget, ut i förorten. Neapel vet jag inte om men Portici älskar jag.

En vän för livet. Fabric hostel rekommenderas till alla.

Pompei har inte byggts upp, ruinen är kvar.

Pizzan är från Neapel och förbli i Neapel.

Norrut igen. Charterparadiset som gud glömde.

Varför pratar man nederländska och tyska i Rimini?

Är en packad sill på land.

Bologna är och förbir en process då endast stationen besöktes.

Italien vinner. Vi sitter på ett tåg.

Milanos tågstation har inga mjuka sängar bara kallt golv, utan toalett.

Är inlåst mellan kl. 1 och 4, toan låst mellan kl. 1 och 6, sjukt.

Vi når till slut Basel igen. Har redan pengar, slipper växla.

Mot Münster. Byta tåg till Enschede. Äntligen fattar man språket.

Zwolle, äntligen två bekanta ansikten, fast den ena nästan vuxen.

Obehagligt men befriande. Tack för att jag tåg mig tiden.

Älskar dig mamma. Syrran med.

Hänga hemma. Visa brorsan. Få lite sol.

Åter till Norden. Hamburg är högljudd. Pridefestivalen på G.

En natt i Köpenhamn. Jamie Cullum på balkongen.

Nostalgi i Göteborg, dock ingen hemma.

Karlstad, kärt återseende.

Festivaltrött fru.

Ikea på vägen. Även Härnosand. Nästan hemma.

Umeå måndagmorgon med buss. Jobba igen.

I år. Vi få se.

Zwolle 3-17/7

Kalix 20-22/7 tror jag.

det går utför på Dåliga gatan

Saligheten infann sig inte. Tyvärr. Det var bra i början men i stället för att uppnå sin pik gick det utför. Svetten torkade. Fötterna stannade. Leendet försvann aldrig men den nådde inte ut i fingerspetsarna. Förutom när Håkan/Säkert spelades då var lyckan där.

Vi kom 00.15 och gick 1.30

ledighet som varar längre

Skönt att vakna upp utan väckarklocka. Lite för sent dock men ganska utsövt. Seg i huvudet men pigg i kroppen. Jag gillar när våren styckar upp mina arbetsveckor med långhelger. Det ger mig möjlighet att komma i kapp med mitt liv (fram för allt disken, städningen...jag allt det där roliga). Önskar att hösten kunde få några av vårens frihetsdagar så det inte skulle kännas lika mörk och seg när man går mot mörkrets förbannelse. Kankse borde lägga en motion om detta till regeringen "Kära statsminister Reinfeldt. Jag undrar om vi kan Kristus kan flyga till himmelen i oktober i stället. Mvh Vill-ha-långhelg-på-hösten". Hoppas det funkar.

Jobbet är annars lite segt. Skriver en rapport som tar evighet att skriva. Svårt att hitta orden. Svårt att formulera tvetydigheten i åsikterna. Ska vara inne på söndag.

Förhandlingen fortgår. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet vad jag inte vill. Vi får se.

Ikväll blir det spel med frugan & Co. Lite mys, men då utan fru.

vägskäl

där stod jag
ensam
med ett val
jag valde
tomheten försvann

smilgropen tömd på tårar
inlindad i ett leende
och ett fniss

ensam i en pöl av nostalgi

Jag försöker prata med dig.

Vill inte skrika.

Orden rinner av.

Bildar blöta pölar i smilgropen.

Det rinner över.

Översvämningen är ett faktum.

Vallen har brustit, muren är riven.

Du tömmer mig.

Jag är tömd.

Finns inget att ge.

Inget att få.

Vad begär du av mig?

Jag väntar.

Du väntade aldrig på mig.

Du gav mig aldrig en chans.

Inte ett finger.

Inte en uns av hopp gav du mig.

Dock hoppades jag.

Jag önskade, men inget hände.

Jag vill ju, men ingen kom.

Jag kan, jag lovar att älska dig.

Och du vände dig om.

Om du försvinner finns jag kvar.

Ensam i en pöl av nostalgi.

byline blir headline

Du borde vara Han.

Han som bankar i mitt bröst. Han som fyller hjärnan med nått fluffigt obestämd som får mina ord att rinna ut som grumligt vatten. Han i vars leende jag speglar mitt, som smilgropen formar sig kring. Han vars blick jag vill drunkna i, glömma mig själv, segla bort.

Du är inte Han.

Fan också.

vad ska man göra...

Torsdagen är äntligen över. Resultatet blev klart efter ett riktigt antiklimax. Är glad över att vi inte tappade några mandat. Nu börjar tydligen allt på riktigt...förhandlingarna sattes igång sekunden efter valresultatet. Gläds över att inte förhandla. Gläds över att inte allting vilar på mina axlar. Jag har gjort mitt, är både nöjd och stolt.

Lördagen har hittills ägnats åt välgörenhet. Ikväll blir det glamour och dekadens.


Han är i vägen för verklig lycka. Han ska ur min hjärna. Vad ska man göra... sa Han

inte hemma just nu

Sover på Berghem just nu. Det känns lite som semester då livet liksom gör ett uppehåll. Tyvärr är det inte så, vilekt jag inser varje morgon när jag får dra mig upp ur den varma sängen. Ögonlocken tunga som bly, benen ovilliga att röra sig. Är verkligen ingen morgonmänniska.

Kollade in lediga jobb på Triaden idag och inser att jobb är lika med pendling. Pendling är dock lika med tidiga morgonen, så se ovanstående. Det är ju helt hopplöst. Den dagen jag ska jobba ska jag bo bredvid mitt jobb. Jag ska kunna cykla dit på max 30 min annars får det va. Undrar vad regeringen tycker om det? Hur skulle de på AMS reagerar om jag lägger fram det som krav? Skulle nästan vara värt att testa. Utmana systemet.

Ansökt om nytt pass på polisen idag. Måste ju ha ett giltigt leg om jag vill klubba vidare i Ume´. Undrar vad de menar med "en neutral min"? Hoppas att min var neutral. Tyckte jag såg seriös ut fast ett stort skratt gömde sig bakom ögonen. Smilgropen var dock obefintlig. Luggen låg platt. Håret i tofs.


Han gav mig det jag önskat, men Han får gärna ge mer.

nu vinner vi.. (2)

Söndag. NSHU-ansökan får vänta tills ikväll. Idag har jag målat en fiskdamn men hjälp av frun. Kampanjen är i full gång och som M sa förra året när media undrade vad vårt "röstfiske" gick ut på så "mutar" vi våra väljare.

Laddade på Skogis, både frukost och fika.

Tisdag blir det debatt. Skitsnacket och smutskastningen är igång men vi ska hålla nivån högt, andra får sjunka.

Han svarade.

jamie oliver stylish

Fredag. Middag med frun. Utgång, till slut, vid midnatt med T och R. Träffade Han, en kortis. Av gammal vana följde T hem och stannade ett dygn. Vi är vänner.


Första varningen för Honom utfärdades. Lyssnar jag? Det är varmt i små rum.

outnyttjad lärarexamen

Jobbigt att konstatera att man saknar något man inte har. Idag gjorde jag den nästan hemska upptäckten att jag saknade att undervisa. Det var så oerhört länge sen sist att jag nästan hade glömt hur roligt det kan vara. Nu var ju i för sig gymnasieungdomarna utbytta mot riktiga universitetsstudenter, men känslan var ungefär det samma.

Jag kan ibland känna en rädsla inför jobbet som lärare. Är rädd för att misslyckas, att misstrivas, att inte nå upp till min ideal bild av vad en lärare bör vara. Det jag vill. Tycker ofta att jag inte räcker till. Vilket är märkligt då jag har VG på de flesta av mina kurser, jag hävdar dock att det säger mer om utbildningen än om mig.

Efter idag känns det bättre. Det funkar ju!


Gårdagen: samtal på minst 7 min.
Idag: nära kontakt på typ 2 sek. och Hans leende

tjejkompisar och pojkvänner

Jag undar vad som hände. Minns inte att det var såhär tidigare. Tyckte allt var mycket tydligare förr. Visst är det lite märkligt?

Om ni undrar vad jag babblar om så är det så att jag har börjat fundera på det här med vänskap mellan män och kvinnor. Va man verkligen så mycket kompis förr?

Jag hade ingen killkompis när jag gick i skolan. Va man med en kille (även om det bara var på rasten) så var man ihop. Punkt slut inget tjafs. Nu har jag både manliga vänner och bekanta. Vissa har jag hånglat med andra lite mer, men vi är vänner...inget mer. Lite lurigt är det dock att veta när man börjar en sådan relation med det motsatta könet var den relation kan tros sluta...som kompis eller mer.

Och lurad har man blivit. Både en eller annan gång.

Jag förespråkar därför att vi återgår till det som var förr. Jag har mina tjejkompisar (ett koncept jag fortfarande utövar) och de killar jag umgås med (även utanför rasten) är potentiella till något mer (inte mindre). Deal?!


Han och jag är inte kompisar

nu vinner vi...

Kampanjen är nu i full gång. Första dagen ute bland eventuella väljare för att se vem som går att övertyga. Kände mig lite blyg först, ni vet sådär obekväm över att bara gå fram till viltfrämmande människor och störa dem mitt i lunchen. Det släppte lite sen och jag tror att jag till och med lyckades värva en väljare till partiet. Skönt att inte misslyckas helt.

Blyghet är kanske inte det de flesta skulle förknippa med mig. I det dagliga livet och särskilt på jobbet uppfattas jag inte som sådan. Jag brukar sällan undvika en diskussion. Det som är svårt med kampanjandet är att de jag möter inte har valt att prata med mig och i många lägen nog helst skulle de vilja slippa. De vill inte ingå livliga diskussioner om utbildningskvalitet eller campusfrågor, vilket mina kollegor glädjeligen gör. Det är trist men sånt är läget och det respekterar jag.

Igår fick jag en bra laddning inför kårvalet. Det var 1a maj så H, C och jag drog ner på vänsterns torgmöte nere vid Apberget. Det var riktigt nice. Fanorna vajade i strålande solsken (och lite blåst) och ordet kamrater blev flitigt använt av talarna. Internationalen fick avsluta allt. Efter det hade vi dock glömt att detta var arbetarnas dag och att alla skulle vara lediga en sådan viktig dag som 1a maj så vi shoppade runt i de få butikerna som hade öppet. Mycket trevligt men kanske lite av ett hyckleri.

Kvällen avslutades (nästan) med middag hos bror. Underbart att själv vara gäst, det sker ju så sällan. Borde verkligen bli bättre på att vara gäst än att ständigt stå där som värd. Tror jag byter nu. Fick i alla fall en underbar vegetarisk tacco-makaroni-låda med fräsch sallad och till efterrätt bärpaj med vaniljevisp.

Efter det gick jag nog vilse - eller hoppas att det var förklaringen varför jag hamnade i "kollektivet". Det är nog både första och sista gången. Lyckades nog sätta punkt för både det ena och det andra. Fattar inte att vissa inte förstår att jag även är en privatperson. Blev väldigt less.

Riktiga avslutet blev Js nya lägenhet (med doft) med balkong för mina örter. Han har ju lovat att jag fick odla där. Utsikten var härlig men klockan över midnatt. Knata hem gick ju fort så jag hann även betala mina räkningar. För övrigt hatar jag CSN och den nya regeringen (tydligen ingår det "nya arbetarpartiet" i den) för den höjda avgiften till a-kassan. Tror jag blir arbetslös bara för att.


I den strålande solen stod Han där och vinkade, inom mig bor en fjortis