Jag försöker prata med dig.
Vill inte skrika.
Orden rinner av.
Bildar blöta pölar i smilgropen.
Det rinner över.
Översvämningen är ett faktum.
Vallen har brustit, muren är riven.
Du tömmer mig.
Jag är tömd.
Finns inget att ge.
Inget att få.
Vad begär du av mig?
Jag väntar.
Du väntade aldrig på mig.
Du gav mig aldrig en chans.
Inte ett finger.
Inte en uns av hopp gav du mig.
Dock hoppades jag.
Jag önskade, men inget hände.
Jag vill ju, men ingen kom.
Jag kan, jag lovar att älska dig.
Och du vände dig om.
Om du försvinner finns jag kvar.
Ensam i en pöl av nostalgi.
